Idag känner jag inte för att blogga om inredning, design eller foto, idag vill jag stanna upp och faktiskt prata om sånt vi alla behöver reflektera över, att se och lyfta varann. Fick i helgen veta att en studievän under utbildning "Inredning och Butikskommunikation" i Växjö inte finns ibland oss längre. En tjej med en oerhört stor begåvning och stor empati för andra - en förebild för mig. En som besatt så otroligt mycket inom design men även fanns där med en klapp på axeln då man mest behövde det. Jag känner mig lyckligt lottad att fått haft henne i just min klass och enligt mig var hon en av de som jag tyckte var bäst av oss alla. Hon var även ett stort pepp då det kom till att starta KYD och hon var givmild att skicka peppande tillrop angående bloggen och det KYD tog sig ann. Dessa ord/omtanke har betytt oerhört mycket för mig. Så idag vill jag stanna upp och tänka på henne, tänka på mina relationer till alla de fina/unika människor jag har i mitt liv. På hur rädd jag är att förlora dem, men ännu räddare för att inte ta tillvara på dem nu när jag har chansen. Nu när de finns här ibland oss. Så ge varann en extra kram, visa uppskattning och närhet. Det är inte svårt och det krävs så lite av oss. Vi försöker så ofta lösa varandras problem, analysera, fixa det, göra det bättre. När allt som egentligen behövs är just det – att vi finns, lyfter och ser varann... Med Värme/Åsa